The ugly dwarf story

T-centralens perrong var belamrad med högljudda och fulla människor, så som den alltid är vid fyra snåret en lördagskväll. Folk tjoade och drev omkring som alltid och det fanns ingen speciell anledning att känna sig otrygg. Det var Stockholm som man är var van vid det.

            Kvällen hade verkligen varit lyckad. Vi hade varit ett stort och mixat gäng och för en gångs skull hade vi haft grymt kul trots att det var en salig blandning på folket. Det var jag och min pojkvän Dirench som gick ut från början. På vägen träffade vi av en slump upp hans bästa vän Peter och vi åkte tillsammans för att möta upp min bästa vän Tessan som skulle fixa in oss förbi kön på klubben vi var på väg till. Väl därinne upptäckte vi minst fem till vänner och bekanta och kvällen blev succé!

Jag och Driench drog strax innan stängning för att slippa kravallerna som alltid tillkom vid garderoben när alla promt skulle ut samtidigt.


Vi stod där på perrongen och det var tolv minuter till Farsta strand tåget skulle komma. Vi var tvungna att ta det tåget för att sedan byta i Gullmarsplan. Vi bestämde oss för at ställa oss i trappan upp mot perrongen över oss eftersom det var så mycket folk. Där stod vi trötta och glada och summerade kvällen. Jag stod mot honom och han lutade sig mot trappväggen.

             Det var då det hände. I ögonvrån ser jag snabbt en kort och bastant figur komma upp på väg förbi oss. Jag uppfattar snabbt att det är en manlig dvärg som ska ta tåget där uppe. Plötsligt känner jag hur han tar sina dvärgfingrar och trycker upp dem in i min rumpa så gott det gick i ett försök att ta sig igenom min klänning. Det var i alla fall så det kändes. En panikkänsla sköljde över mig i samma sekund som jag snurrade runt på platsen och gallskrek;


-"Vad i helvete gör du? Är du sjuk i huvet ditt lilla cp?! Vem fan tror du att du är ditt äckel?!"


Men han bara stod där och såg frågande på mig med en vidrigt medveten blick. Alla som känner mig vet att jag inte är speciellt finkänslig vad det gäller ordval men nu visste jag verkligen inte vad jag skulle kalla honom. Han var ju dvärg. Det var det västa, han trodde att han fick tafsa på mig bara för att han var dvärg. Det var så uppenbart.


Dirench tar tag i mig och frågar vad jag höll på med, vad hade han gjort? Jag gallskriker att fanskapet framför oss hade petat in sina dvärgfingrar i min rumpa! Jag känner hur tårarna kommer i takt med skammen. En sån total förnedring hade utspelat sig när jag i praktiskt taget står i famnen på min pojkvän.

Dvärgen stod kvar någon sekund innan han på sina korta ben fortsatte upp i trappan. Kvar stod vi och jag bröt ihop. Jag kände mig äcklad, förnedrad och jag skämdes. Det var det som störde mig, jag skämdes.

Dirench tar tag i mig och släpar mig upp efter honom, han hade hunnit bli skitförbannad nu när han förstått hela situationen. Jag stretar emot men han vill ta en bild på honom och polisanmäla honom. Jag följer motvilligt med och skäms som en hund.

Vi ser honom stå längst bort på perrongen. Vi går mot honom och han börjar gå mot oss. Jag vill sparka honom i den förstora skallen när min pojkvän står och skäller ut honom på både svenska och engelska eftersom han bara rycker på axlarna. Han fotar honom med mobilen vi börjar gå mot tåget. Då springer fanskapet efter oss med sina korvar till ben. Han springer så snabbt han kan, medan vi går. Vi får syn på två vakter. Jag springer fram och förklarar hela scenariot för en av dem. Dom tar honom i varsin hand och lotsar ut honom från perrongen. HAHA där fick han.


Sjukt obehagligt att det finns såna idioter. Jag lägger snart upp en bild på honom så ni kan sparka honom när ni ser han.       

By Frekk    


Kommentarer
Postat av: Shårre

hahaha jag dör

2008-12-03 @ 22:22:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0